Jag ruskade till huvudet förtvivlad. Detta kan inte vara sant, tänkte jag. Detta kan inte vara möjligt. Plötsligt så hörde något hårt bankande på ytterdörren. Mitt hjärta bara rusade av förtvivlan och rädsla.
– Vem där? Frågade jag.
– Det är jag, Tracy. Du missade din tid hos mig. Är allt okej?
Det var min psykolog Tracy som knackade. Jag pustade ut av lättnad. Jag gick mot dörren och öppnade upp dörren för Tracy. Hon har långt rött hår, runda glasögon och hon gick alltid runt i en kavaj gjort av kashmir.
– Oj, jag ber om ursäkt. Jag måste nog ha försovit mig. Svarade jag.
-Ingen fara. Jag blev bara lite orolig för dig eftersom du alltid brukar komma i tid, t.o.m. tidigare än den bokade tiden. Är allt okey? Sa hon.
– Nja. Jag vet inte riktigt, sa jag
– Nu när jag ändå är här nu så kan vi gärna ta igen den bokade tiden nu, om det är okey för dig, svarade hon
Hon kom in och tog av sig kashmir kavajen och satte sig i en svart och rödprickig fåtölj som stod mittemot soffan där jag hade min laptop och min frukost. Hon tog upp sitt rosa kollegieblock som hon alltid har med på våra möten och började fråga mig:
– Hur har du haft det sen vårt senaste möte? Frågade hon.
– Det har varit jättebra fram tills i natt.
– Jaså. Har du haft en ny mardröm? Frågade hon.
– Nej det är samma igen. Kan detta betyda något? Frågade jag tillbaka.
– Hm, betyda och betyda vet inte. Kan du berätta vad det är du ser i din mardröm
Jag la mig ner i soffan och började berätta om min dröm för henne. Jag berättade allt för henne med vartenda minsta lilla detalj. Sedan visade jag henne bilden på stugan som jag hade på laptoppen. Hon sa bara att detta kan bara vara en slump att jag drömt om denna stuga.
– Nej! Det kan ju inte bara vara en slump. Detta är just denna stuga jag växte upp i. Läs var den ligger Tracy!?
– Black Rocks, Colorado? Är inte det…?
– Där jag växte upp? Jo det är det, jag tror jag behöver åka dit och ta reda på varför jag har just denna dröm om just platsen jag växte upp.
– Då följer jag med, med tanke på att du kanske behöver mitt stöd och hjälp om dina gamla minnen om denna plats stör dig eller om du börjar få en utav dina många anfaller igen. Svarade Tracy.
Efter hon hade gått så började jag packa min väska med allt jag hade. Därefter bokade jag två flygbiljetter på laptoppen till Black Rocks, Colorado. En till mig och en till Tracy.
Jag tog min väska och de två flygbiljetterna samt passet och tog den första bästa taxin. Men helt plötsligt fick jag ett sms av Tracy där hon skrev att hon redan var framme. Det var mörkt och grått och det regnade när jag kom fram till flygplatsen. Jag klev ut ur taxin och där inne såg jag Tracy stå och väntar på mig. Så fort jag kom in så gick direkt till incheckningen och checkade in oss på planet. Det en liten stund innan vi blev insläppta på planet. Jag fick fönsterplatsen då eftersom Tracy insisterade, och hon visste mycket väl att jag var flygrädd.
– Du vet väl att jag är flygrädd va, eller har du glömt det!? Sa jag till henne
– Nejdå. Jag har inte glömt det. Därför tog jag med detta till dig så du kan få sova igenom resan utan att tänka på din höjdskräck.
Hon räckte fram handen med två vita piller. Jag tackade nej. Men återigen hon insisterade. Så jag tog pillren och svalde ner med ett glas vatten.
– Dessa smakar lite konstigt. Inte som de jag brukar få på recept annar…s. slumrade jag.
– Ta det bara lugnt och njut av flyget. Vi kommer att vara framme på nolltid. Svarade hon med ett lömskt leende.
Jag somnade och samtidigt under flyget kom samma dröm igen, med den samma demoniska figur med hornen upp till taket, de blodsprängda ögon och det lömska och hemska leende. Fast denna gång sprang figuren efter mig och jagade mig med sina 30 cm långa klor eller naglar eller vad fingrar. Och precis innan jag vaknade igen så lyckades figuren att riva mig på armen.
Jag vaknade och tittade ut genom fönstret och då såg jag att vi var framme i Black Rocks. Och nedanför planet såg jag Tracy vinka åt mig nedanför planet. Jag rusade ut ur planet till henne.
– Jag trodde du skulle åka tillbaka igen. Skämtade hon
– Varför väckte du inte mig då isåfall. Jag kunde verkligen ha varit på väg tillbaka. Svarade jag argt.
– Lugna dig lite, jag bara skojade. Svarade hon med en tyst röst.
Helt plötsligt kände jag en oerhört stark smärta i min vänstra arm. Och det gjorde så ont att jag svimmade till.
Jag vaknade till och såg att jag hade dropp insatt i min arm, och det var vitt överallt.
– Vart är jag? Frågade jag förvirrat
– Du är på Black Rocks Sjukhus, du hade ett rejält sår på din vänstra arm. Svarade Tracy
– Vänta lite. Sa du på min vänstra arm?? Frågade jag och satte mig upp i sängen lika fort.
– Du förstår inte, det är den drömmen igen, Fast…
– Fast vad? Frågade Tracy.
– Fast denna gång var drömmen lite annorlunda. Denna gång så jagade fig.… Avbröts jag av läkaren som kom in. Han hade rött hår, skägg och var väldigt muskulös för att vara en läkare.
– Allting verkar se bra ut här. Du behövde bara några stygn här och som jag ser så läker det fint Kyle. Vänta lite, Kyle? Som Kyle Handerson? Du skojar, minns du mig? Zac? Frågade läkaren.
– Zac? Nä, jag känner ingen Zac. Vänta lite nu. Börjat läka? Hur länge har jag varit här?
– Du har varit utslagen ungefär i två dagar nu. Svarade Tracy
– TVÅ DAGAR? Okey, tack för all hjälp… Zac var det va? Men nu måste vi vidare. Svarade jag hastigt.
– Ja, du minns väl inget om din bästa barndomsvän efter att du blev omplacerad härifrån. Men okey. Ingen orsak. Men är det något så ring mig på detta nummer här. Sa Zac och gav mig sitt visitkort.
– Omplacerad? Vad menar du? Frågade jag.
– Så du minns verkligen ingenting!? Ring på numret du fick av mig så pratar vi mer över ett öl efter jag slutat jobba. Sa Zac.
Jag började byta om och packade mina grejer. Under tiden så har Tracy hyrt en bil så vi kan ta oss till hotellet.
När vi väl kommer fram till hotellet så möts vi av en gammal dam som sitter i sin gungstol och stirrar ut i tomma intet. Hon har långt vitt och tunt hår, väldigt rynkig, som om hon är hundra år gammal och mjölkvita ögon. Hon hade vitt nattlinne på sig.
– Jasså, så du är tillbaka Kyle? Sa den gamla damen ut i det tomma intet.
– Vet du vem jag är? Frågade jag den gamla damen.
– Ja det gör jag, sa hon. Du minns ingenting om ditt liv härifrån. Fortsatte hon.
– Nej, det jag gör inte. Får jag fråga dig varför jag inte minns något härifrån? Vad har hänt här? Frågade jag henne
– Du var jätteliten Kyle. Din far blev jättesjuk och din mor försökte göra allt för att hjälpa honom. Men ingenting hjälpte. Din mor vägrade ge upp och hon gjorde det enda hon kunde. Hon gick med i en häxgrupp. Häxgruppen som tillhörde mig och min dotter. Hon kom till oss om hjälp om att läka din far från en dödlig cancer. I början vägrade vi eftersom varje liv har ett pris.
– Vad var priset? Frågade jag henne.
– Din själ.
– Min… min själ?
– Ja. För att hjälpa din far så krävdes det att dra krafter från det mörkaste demonen från undervärlden. Asmodeus. Han är en av helvetets prinsar. För att hjälpa din far så krävde han din själ för att kunna komma till vårt plan och föra sina onda gärningar och göra vår värld till djävulens lekplats. Jag varnade din mor om detta och hon ignorerade varningen. Hon ville ha din far så mycket att hon var villig att offra din själ i händelsen. Så natten därpå kom hon till oss med både din far och dig. Du har ett födelsemärke som ser ut som en orm.
– Ja. Hur vet du det?
– Det är symbolen för Asmodeus och att du är hans kärl. Din själ och Asmodeus är ihopkopplade med ett magiskt band som inte går att ta bort. Svarade den gamla damen.
– Hur… hur hindrar jag detta? Frågade jag henne.
– Det enda sättet du hindrar detta är att du offrar dig själv i huset du bodde i här när du var liten. Svarade hon.
– Stugan från min.
– Ja precis. Svarade hon. Om du har drömt om platsen och om den store Asmodeus så har du knappt tid kvar. Du har fram till den sjätte juni på dig. Fortsatte hon.
– Sjätte juni? Alltså du menar. Eller nej det menar du inte, eller? Svarade jag henne med rädsla i min röst.
– Jo du unge man. Det är precis vad jag menar. Den sjätte dagen i den sjätte månaden i det sjätte året efter milleniet. 666. Svarade hon med ett lömskt leende på sina läppar.
Jag blev helt likblek och vettskrämd. Just nu hade jag bara ännu fler frågor. Varför skulle min egen mor göra detta mot mig. Jag började gå tillbaka till ingången av hotellet och där ser jag Tracy vänta på mig.
– Gud vad du ser blek ut, är allt okey Kyle? Frågade hon.
– Nej, inte direkt. Jag fick svaret på mina drömmar av den gamla damen där borta. Pekar jag på den gamla damen som sitter i gungstolen.
– Jasså vad sa hon då? Frågade Tracy mig med ren nyfikenhet.
– Tydligen så ska min mor ha offrat min själ till en demon som kallar sig för Asmodeus för att rädda min far från att dö i cancer.
– Nej det kan inte stämma. Svarade hon skeptiskt. Vilken tid ska vi till stugan imorgon? frågade hon uppmuntrande.
– Vi äter frukost klockan åtta imorgon, så ungefär halv tio åker vi. Men jag tror nog jag behöver ett glas öl. Gå du och checkar in på ditt rum så ses vi här på frukosten. Svarade jag Tracy
– Absolut. Gör du det du behöver göra så ses vi här imorgon. Sov så gott. Sa hon.
– Tack du med Tracy!
Efter att Tracy gick in för att checka in så satte jag mig i bilen för att pusta ut lite, och klart i huvudet. Efter ett tag tog jag upp bilnycklarna ur fickan och samtidigt trillade en lapp ur fickan också. Det var nämligen Zac’s visitkort. Samtidigt som jag tittade på visitkortet så tänkte jag på vad han sa till mig, och jag var ändå på väg till baren. Jag upp min mobil och började skriva ett sms till Zac:
”Tjena Zac. Kyle här.
Jag tänkte på det du sa på sjukhuset. Jag är just nu på väg till baren.
Ville du ta en öl och prata lite?”
Och efter ca fem minuter så fick jag ett svar tillbaka från honom:
”Hej Kyle!
Absolut, Jag väntar utanför baren på dig”
Ca efter 20 minuters körning så ser jag Zac utanför baren vinkandes. Han är lite stiligare kläd med kostym och slips. Jag kanske skulle nog också ha bytt om till något mer propert än bara mina jeans, rödrutig skjorta och svart t-shirt.
– Vad skönt att du hörde av dig Kyle. Jag trodde jag skulle få nobben. Sa Zac nervöst
– Nobben? Varför skulle du få nobben? Du är för gullig, du har hjälpt mig med min arm och vi har bara precis träffats på sjukhuset. Svarade jag med ett leende.
– Åh! Vad skönt, du slipper jag var nervös. Ska vi gå in? Frågade han
– Absolut. Du har ingenting och vara nervös över. Som du sa vi var bästa barndomsvänner och du vill hjälpa mig att fräscha upp mitt minne om oss. Svarade jag.
– Ja precis, sa han och höll upp dörren till mig som en gentleman gör för en dam fast för mig.
Vi gick in och satte oss vid bardisken och beställde varsin Guinness. Och vi började prata.
– Zac, berätta för mig om min barndom. Sa jag till han med ett leende.
– Ja du, som jag sa så var vi bästa vänner och lekte alltid ute i skogen uppe vid din stuga. Vi har till och med byggt en koja ihop. Sa han
– Jasså? Det måste jag verkligen få, kanske hjälper mig att väcka några minnen. Svarade jag
– Absolut kan vi det. Vi kan även ta med ett par öl också som jag har i bilen. Svarade han
– Klart!
Så vi drack ungefär fem glas öl och efter den femte glaset började vi gå ut mot bilarna. Han gick till sin bil och hämtade ölen och under så jag och väntade i min bil. Han satte sig i bilen och jag började köra mot stugan.
-Minns du vart stugan ligger? Frågade han
– Ja, det gör jag. Konstigt nog att jag minns stugan men inte dig. Svarade jag honom
– Aah, konstigt nog. Svarade han med flörtande leende.
Efter några minuters körning uppför berget och igenom skogen så kom vi fram till stugan. Den såg precis ut som i min dröm. Medan Zac gick ut ur bilen så väntade jag kvar och tog några djupa andetag. Efter ett tag klev jag ut ur bilen med.
– Efter alla dessa år så ser din stuga väldigt kuslig ut. Sa Zac
– Jag håller med dig, så vart ligger vår koja någonstans som du berättade så mycket om. Frågade jag honom.
– Följ efter mig. Svarade han
Jag försökte att undvika gå in i stugan och höll all fokus på honom. Efter ungefär ca tio minuters vandring så kom vi fram till kojan och sakta börjar jag få tillbaka minnen från min barndom. Jag går närmre till en tavla som hänger på kojan och där står det:
”Detta fort tillhör Kyle &Zac”
”Ingatjejer er tillotna”
– Minns du något? Frågade Zac
– Oh ja! Nu börjar jag minnas grejer. Jag minns vilken dålig stavning jag hade och jag skämdes för. Svarade jag honom med ett skratt.
– Vad mer? Frågade han med ett leende och öppnar varsin öl till oss.
– Åh, jag minns hur vi lekte krig här och övernattade här samt att vi grillade korvar och marshmallows fast vi inte fick. Och jag minns framförallt dig. Jag minns även att jag lovade dig att aldrig glömma bort dig när jag omplacerades. Jag hoppas du kan förlåta mig Zac. Svarade jag honom med ett halvt leende.
– Klart jag kan förlåta dig. Det gjorde mig bara ledsen att du inte mindes mig fast du lovade. Sa han lite ledsamt.
Han började komma mig lite närmre mig på ett intimt sätt.
-Jag vet och jag skäms för det, jag ber återigen om ursäkt. Sa jag till han med lite nervös röst
– Allt är sagt och förlåtet, men jag hoppas du kan förlåta mig. Sa han med ett flörtande leende.
– För vad? Frågade jag
– För detta. Svarade han och tryckte sina läppar mot mina. Jag knuffade bort honom lite nätt.
– Vad hände? Frågade jag
– Sen du hamnade på sjukhuset och jag såg dig där ligga i sängen med såret på armen så kände jag igen dig direkt och blev lycklig över att du kom tillbaka. Sen kände jag något, något jag aldrig känt förut. Jag har nämligen inte bara vän-känslor för dig utan mer än det. Mycket mer än det.
– Du menar att du är attraherad av mig? Frågade jag
– Ja det kan man säga. Svarade han
– Okey. Jag kan säga som såhär att redan när jag såg dig där sjukhuset och när du kom in så kände jag också en attraktion till dig. Också mer än som vän. Svarade jag honom med ett leende. Samtidigt tar jag tag i hans slips och drar honom mot mig och kysser honom tillbaka. Jag kände hur våra läppar rörde varandra ömt och hur våra värme omringade oss. Samt känner jag hans kropp trycka mot min och hur vi både blir mer och mer upphetsade samtidigt sliter jag upp hans skjorta och trycker upp honom mot väggen och jag tar av mig min skjorta och t-shirt och känner hans bröst hår mot min kropp. Våra kroppar slingrar om varandra och till slut ligger vi båda på golvet helt nakna och bara vi två och vi smeker varandra.
– Jag är så glad att vi fann varandra igen. Sa Zac till mig.
När han sa det till mig så såg han hur ledsen och nere blev. För jag vet att det bara är ikväll detta kan hända och sedan kommer jag inte finnas mer. Jag tänker så mycket på vad den gamla damen sa till mig. Jag kan inte få det ur mitt huvud.
– Vad är det Kyle? Sa jag något fel? Frågade Zac mig oroligt
– Du har inte gjort något fel Zac. Det är bara…. Zac avbröt mig.
– Vad det än är så kan du berätta för mig. Det vet du. Sa Zac till mig lugnande och smekte mig på ryggen.
– Jag önskar jag kunde Zac. Men, men det är för komplicerad. Du hade inte förstått. Sa jag till honom.
– Nu gör du mig orolig. Snälla berätta för mig. Sa han till mig igen med lite orolig röst.
– Det enda jag kan säga är att detta är den sista och enda natten vi kan vara tillsammans såhär. Sen måste jag åka iväg till en bättre plats. Sa jag till honom lite undvikande.
– Men låt mig hjälpa dig. Jag kan lika gärna säga detta till dig. Sa han till mig
– Berätta vadå? Frågade jag
– Du vet din psykolog, Tracy. Sa han till mig
– Ja, vad är det med henne? Frågade jag honom.
– Jag litar inte fullständigt på henne. Men det är min uppfattning du har ditt eget val. Sa han till mig.
– Under tiden du var utslagen, så betedde hon sig rätt skumt och läste ur en bok som såg rätt gammal ut, och omslaget var rätt skumt på den. Fortsatte han.
– Men vänta nu, där sa du något. Jag tyckte jag kände igen den gamla damen. Kan Tracy vara? Nej det kan hon inte. Men de var ändå rätt lika. Sa jag funderande.
– Vilken gamla dam? Frågade Zac mig.
– Den gamla damen som sitter i gungstolen utanför mitt hotell. Sa jag till honom.
– Menar du Tracy’s mamma Gwyn? Frågade Zac mig.
– Vänta, Tracy’s mamma? Frågade jag han förvånat.
– Ja, Tracy är Gwyn’s dotter Beatrice, jag trodde du visste det. Sa Zac till mig förvånat.
”Men då följde Tracy eller Beatrice eller vad nu än heter för att se till att jag offrar mig så att Asmodeus inte kommer till vårt plan” råkade jag tänka högt.
– Vänta, va? Offra dig? Asmodeus? Vad är det som händer? Frågade Zac mig oroligt.
Ja nu var allt ute på bordet och jag berättade allt för Zac som den gamla damen berättade till mig, samtidigt vi klädde på oss. Varenda minsta detalj.
– Jag kan inte tillåta detta. Jag vill inte förlora dig nu igen nu när vi fann varandra igen efter alla dessa år. Sa Zac till mig bestämt.
– Detta måste ske, annars vinner Asmodeus. Sa jag till honom.
– Men det måste finnas en annan väg. Sa han till mig oroligt.
– Tyvärr detta är det enda sättet. Sa jag till honom.
Vi prata lite till på vägen till bilen och jag körde hem honom till sitt hus och jag åkte tillbaka till hotellet, eftersom jag skulle hinna vakna upp till frukosten och möta upp Tracy. Jag var framme vid hotellet och klev ut ur bilen och gick upp till hotellrummet för att sedan gå och lägga mig för natten.
När Zac klev innanför dörren så kunde han inte somna. Han ville inte förlora mig igen så han gjorde det han gjorde bäst. Han försökte hitta en annan utväg och han satt där vid datorn kollade igenom allt som fanns om det ockulta och om Asmodeus.
Larmet började ringa klockan åtta på morgonen och sådan bakis som jag är bara slängde jag klockan mot väggen så den krossades i flera bitar. Ungefär en halvtimme efteråt kom Tracy in och väckte mig och var orolig att jag inte var här i tid. Jag började klä på mig och följde efter Tracy ner till restaurangen för att få i mig frukost. Jag tog en tallrik som jag fyllde med äggröra och med både gröna och röda paprikabitar och extra bacon. Precis som jag gillar den. Efter jag åt frukosten så gick vi ut mot bilen.
– Jag tror det är bäst att jag kör bilen, sa Tracy till mig.
– Ja, du har rätt. Jag borde inte köra när jag är såhär bakis.
Samtidigt som jag och Tracy bytte sidor av bilen så såg jag hennes väska. I hennes väska låg en bok. Boken som Zac berättade om för mig. När jag såg boken så var jag på min vakt. Vi satte oss i bilen och Tracy började köra mot stugan. Efter ca 20 minuters körtid så var vi framme vid stugan. Den var helt kolsvart. Jag gick in först och sen Tracy efter mig. Hon bad mig att gå ner i källaren. Innan jag gick genom källardörren så vände jag mig om mot Tracy.
– Du är inte en riktig psykolog, eller hur. Sa jag till Tracy utmanande.
– Nähä och kom du fram till detta anklagelsen? Frågade hon mig med ett lömskt leende.
– Alla pusselbitar föll på plats, den gamla damen? Hon är din mamma Gwyn och ni är båda häxor. Och du följde med mig för att se till så att jag fullföljer min offring. Berättade jag för henne.
– Hm. Ja precis, det har du rätt i. Svarade hon mig med ännu ett lömskt leende.
Jag gick ner till källaren och mitten av källaren ser jag en vit cirkel med mitt födelsemärke i den. Och i mitten av symbolen låg en forngammal kniv.
– Du ska stå i mitten av cirkeln och citera dessa ord innan skär dig i handleden.
“In momento temporis, et Asmodeus invocabo. Venite, et in hoc tempore officium tuum complere. Accipite hanc animam et corpus meum et ambulare super terram et nudabit eam oculis capti fodere cubilia vestra tenebris. Veni nobis.
Sic fiat semper”
Jag börjar säga de latinska orden. När jag har läst den och var beredd på att skära mig i handleden så hör jag en annan bil köra hit. Samtidigt hör jag Zac skrika.
– NEEJ! Gör inte det Kyle! Du kan inte lita på Tracy!
– Gör det, gör det nu. Sa Tracy till mig hastigt.
– Nej gör det inte, hon är inte här för att se till så att du offrar dig, utan att du fullföljer pakten.
Zac kom ner för trappan. Och jag frågar Tracy.
– Är det sant?
– Nej jag är här för att se till så att du offrar dig. Svarade Tracy mig
– Nej det är inte sant. Sa Zac argt.
– Om du inte gör det så gör jag det. Sa Tracy irriterande.
Hon började närma mig och precis innan hon tog kniven från, så drog Zac henne ifrån mig och började brottas med henne och försökte stoppa henne. Samtidigt stod jag kvar i cirkeln med mitt kluvna sinne och när jag kom till klarhet så skrek jag sluta. Zac slutade men Tracy vände sig bara mot och började springa och skrikandes mot mig. Hon såg inte kniven i min hand och föll rakt på den. Jag sänkte henne ner mot golvet och sen kom Zac till mig frågade mig vad som fick mig att ändra mig.
– Min barndomsvän, min kärlek. Jag lyssnade på mitt hjärta och du fick mig att välja dig. Svarade jag honom med ett leende och tryckte mina läppar mot hans.
Vi gick sakta upp ur källaren och ut genom stugan. Sedan vände jag mig om och satte eld på stugan.
– Är du säker? Frågade Zac mig.
– Helt säkert. Svarade jag honom.
Vi åkte därifrån och såg aldrig tillbaka. Månader gick och åren gick fortare. Idag är jag förlovad med Zac och ät helt lycklig över att vi fann varandra. Vi bor tillsammans här Black Rocks, och vi sitter här just nu när jag skriver detta och planerar vårt dröm bröllop.